Jag har sedan Embla var ca 3 månader lidit av panikångest och även förlossningsdepression.
Det var verkligen ett inre krig i mig själv för att inte bara lägga mig ner och ge upp.
Man är starkare än vad man tror,men det känns som jag behöver ta kontakt med min psykolog igen.
Bara prata av mig om det inre kriget,visserligen blir det lättare under våran/sommaren.
Det är inte många gånger jag känner lycka,därav depressionen.
Panikångesten är en helt annan sak,det är den som skrämmer mig mer än spöket under sängen som liten.
Känslar att vara på väg att dö,jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig fall det är slut nu är det såhär det känns att dö? Kroppen och hjärnan spelar en spratt och jag vet det men inte när det greppar tag om hela kroppen.

Några symtomer man kan få ..

1. Hjärtklapping,känns även som oregelbundna hjärtslag
2. Svårt att andas,tryck över bröstet och även för lätt andning
3. Dödsskräck
4. Kvävnings känsla
5. Yr
6. Overklighetskänslor
7. Smärta och obehag i bröstet
8. Domningar eller stickningar i kroppen/kroppsdelar
9. Illamående och ont i magen
10. Svettningar
11. Frossa eller värmesvallningar

Jag tycker man ska prata mer öppet om såna här saker,för mer än vad man tror känner såhär.
Jag älskar livet och jag har valt livet!